Vi körde på torsdag eftermiddag och efter fyra timmar vart vi äntligen framme i Jönköping. Fick min box, snackade lite snabbt med några vänner men gjorde iordning honom inför att jag skulle rida på banan. Han kändes jättefin och jag vart riktigt taggad inför starten dagen efter. Skrittade av med AnnaMalin en lång runda i skogen så att han fick sträcka ut, en jättemysig runda med mycket snack och skratt! Efter att vi kom tillbaka och hade packat klart osv körde vi mot hotellet för att checka in. Vi bodde på John Bauer hotellet mitt i stan, riktigt fint! Klockan var nog runt halv tio när vi vart klara med allt och gick tillsammans med en annan familj upp i restaurangen och åt. 

 

Nästa dag hade jag start klockan tolv ungefär så vi vart i stallet hyfsat tidigt och knoppade, gjorde iordning och allt. Programmet var FEI Lagtävan. Red på utebanan den dagen och på framridningen kändes han faktiskt riktigt fin. Jag däremot vart riktigt nervös för det vart många som kollade och blev lite ofokuserad. Det blev min tur att gå in på banan och jag vet verkligen inte vad som hände! Nerverna tog fullständig kontroll över mig och jag fick värsta stoppet i min ridning. Styrde bara runt lite utan att känna in vad jag gjorde för något! Hemskt.. Detta ledde till att jag tappade formen lite grann, så att han inte blev sådär rund och härlig utan mer hög och tryckte lite med nacken. Procenten vart verkligen inget att skryta om - 59,5.. Förväntade mig ingenting när jag kom ut, eftersom det var jag som var besviken och arg på MIG själv. Men det som tillslut fick bägaren att rinna över, det som knäckte mig var när jag såg att jag fick 54 % av en domare.. SÅ dåligt vart det faktiskt inte! Fick däremot 64 och 59 % utav de andra två vilket kändes mycket bättre.

 

Resten av dagen gick åt till att hänga med vänner, det bästa med meetings är nog att efter man har ridit är man fri. Man slipper liksom tänka på att man ska åka hem, utan mamma gick och snackade med sina vänner och jag med mina och sedan möts man på kvällen för att åka till hotellet. Så klart håller jag ju på med Jack också nästan hela tiden och går ut och betar, skrittar ut osv. Men resten av dagen vart riktigt rolig! Jag och mamma sa det att man har så himla många fina vänner som kommer fram till en efteråt och stöttar en och säger att "Vi alla har varit nere på botten, men man kommer upp även om det känns omöjligt. Du kommer klara det också, ni är så himla fina som ett ekipage". De orden kan göra ens hela dag! Det var massa fina personer som stöttade mig hela dagen, kärlek till ER <3

 

På kvällen gick vi ut och åt på en mysig havsrestaurang med 4 till familjer tror jag, och jag flummade med Julia som vanligt..