Många reagerar säkert på att jag inte rider ut så ofta. Jag har fått frågan många gånger om varför jag inte rider ut och om det finns någon bra andledning till det. Grejen är att jag får inte rida ut. Det låter säkert jättetöntigt, men jag får inte haha. Skritta ut går bra, men aldrig barbacka till exempel. Jag har ridit ut några gånger på honom och det slutar bara i att jag dels har flugit av en gång, men mest så bockar han försöker kasta av mig, står på stället och studsar eller om jag rider ut med någon annan häst så vill han bara tävla mot den hästen.

 

Min mamma tycker alltså att det inte är värt risken att rida ut med honom eftersom det är för farligt rent ut sagt. Dessutom har han inte ridits ut så mycket i sitt liv innan. Josefine som hade honom innan var tvungen att korsa en riksväg för att kunna rida ut och det är en stor risk det med. Så, han mår inte illa utav att inte ridas ut. Vissa hästar gör ju det, som min förra ponny. Han blev sur om man inte red ut ett visst antal pass på honom.. 

 

Men, jag rider ju inte i samma ridhus varje dag på samma underlag utan jag skrittar ut när det är dags och det händer även att jag rider ut ibland då jag har en slinga där jag kan galoppera och trava. Endast själv dock, men det är rätt skönt att rida ut själv för att rensa tankarna. Men, på Böckmann där jag står nu är det ett underbart underlag som är perfekt för hästar som måste ridas mycket i ridhus/paddock. Det är fibersand tror jag, ingen expert på det där ;)

 

Det ända som är lite synd är att vi har en strand 15 minuter bort från stallet, men jag kan aldrig rida där.. Eftersom den är precis vid väg 100 som är en stor väg så blev Jack galen när jag och mamma försökte oss dit. Han bockade nästan av mig på vägen! :o Så, dels blev min mamma jätterädd och jag så sedan dess har vi aldrig gått dit igen.. 

 

En bild från fältet förra året.. Då han bockade av mig för första gången utav två.. ;)